Hej! Jag heter Margaretha och tänkte berätta lite om mig själv. Här intill kan du se mig och min Amelia. Kortet är taget på en kattutställning i Göteborg.
Jag bor tillsammans med min sambo i Ulricehamn. Där bor vi i en äldre villa.

Katter är min stora passionoch jag har fyra stycken. Huskatten Simon, född -88 samt tre Ragdoll.

Katter har så gott som alltid funnits i mitt liv.Jag kan inte tänka mig leva utan katt. Visst har vi haft hundar också. Men det är dock något speciellt med katter.

Jag föder upp Ragdoll under stamnamnet S*Bogekatten's. ( Boge kommer från Bogesund, som Ulricehamn hette förr.) Jag driver en liten familjär uppfödning, där alla katter får gå fritt i huset. De får även vara ute, men då i en rastgård.

När jag började leta raskatt upptäckte jag snart Ragdollen, men tyckte väl det var mycket pengar för en katt. Så jag tittade även på lite andra raser, men kom hela tiden tillbaks till Ragdoll. Har en kompis, Roger, som har en HD.motorcykel. När han berättade vad hans hobby kostade, bestämde jag mig!! Vad gjorde en extra tusenlapp, när det verkligen var en Ragdoll jag ville ha. 1995 köpte jag därför S*Jarr's Dona Alicia av Annica Svedberg och jag är helnöjd! På köpet fick jag en ny god vännina, Annica. Sedan har skaran Ragdoll utökats med ytterligare två katter. Dessa kommer från min egen uppfödning, Amelia och Adrian

FANTOMEN läser jag gärna. Jag har en komplett samling sedan 70-talet. Därför var valet inte svårt när jag skulle välja tema för namn på kattungarna. De får namn efter figurer ur tidningen. Amelia t.ex. är döpt efter skeppet "Amelia Doria".

Jag jobbar på ett servicehus. Som Fritidsassistent försöker jag göra vardagen mer innehållsrik för pensionärerna. Där har vi haft katter, Pelle, Lisa och Missan. Många av våra äldre är vana vid katter. Och visst är det mysigt med en katt som t.ex. värmer fötterna i sängen! Eller en katt, som bara finns omkring en. Tyvärr blev det med tiden för många av personalen, som inte tyckte om våra katter. Och de fick inte vara kvar. Till min och andras stora sorg.

En annan stor hobby jag har, är knyppling. Vi är en grupp, som träffas varannan vecka och knypplar. Detta har vi hållit på med i många år. Resultaten blir väl inte så många, men knyppla är inget som går fort.

Detta var lite om mig, men titta gärna på våra "ängladjur". Tyvärr, lever våra husdjur inte lika länge som människan. Men de finns ändå kvar hos oss i minnet

Tillbaka till Startsidan